Blogg

En doft av kolgrill och utspilld öl stiger mot den azurblå himlen. Solen skiner och det finns inte ett enda moln så långt ögat kan nå. Bakom scenen som är uppsatt på den annars så vältrafikerade vägen Junistrasse ser man skymten av Brandenburger Tor. På scenen står en talare ur arbetarklassen och uppmanar alla till strid mot borgarna.

– kolliegen und kolliegen, säger den välartikulerade mannen så det dånar ut högtalaren.

Orden ”kolliegen und kolliegen” används flitigt. Folk blåser i visselpipor och ropar medhållande till talaren. En vanlig syn första maj 2009 i Berlin.

Kravaller saknas
Inga kravaller eller ovänskap, alla samsas och har det trevligt trots att värmen stiger och solen steker och bränner de vita kropparna man ser runt omkring. Man känner en oangenäm kroppsodör från de tusentals besökarna på gatan.

– Bratwurst, ropar en storbystad kvinna från ett av de många matstånden.
– Bier und lemonade, ropar en annan från ståndet bredvid.

Alla går runt med antingen en bratwurst eller en öl i handen och verkar njuta av värmen, solen eller av talet om ”kolliegen und kolliegen”. Min förståelse för det tyska språket har mycket mer att önska. I detta fallet hade det kanske varit bättre att läsa tyska på högstadiet istället för vardagsteknik. DKanske hade man då förstått vad han ville ha sagt med sitt upprepade ”kolliegen und kolliegen”.

Det finns plats för alla på den avstängda vägen, aktiviteter för de minsta även om detta verkar vara en lösning som inte skulle blivit godkänd av svenska myndigheter. Barnen sitter i en blå back och rullar nerför ett rullband. Inga säkerhetsbälten eller andra anordningar, men barnen skrattar. Kanske inte samma skratt som i radiobilarna eller bergbanan på Liseberg, men i Berlin tycker barnen att det är världens grej.

Många olika budskap
När man fortsätter nerför gatan har man Tiergarten på ena sidan och floden Spree på andra sidan. Folk överallt, de flesta har en flagga eller banderoll att bära på. Vissa vill ha frihet på Sri Lanka, andra har banderoller med glasklara budskap och alla de stora kommunistiska ledarna: Mao, Lenin och Stalin. Många i de östra delarna av Berlin vill ha tillbaka det kommunistiska styret som fanns innan man enade Berlin genom att riva muren. Andra är överlyckliga över det nya styret i landet. Man ser inga fientligheter, bråk eller osämja, alla går runt och njuter av att vara på plats i Berlin under första maj, trots att vi nåtts av nyheten att över 200 personer redan tagits om hand av polis. Men av detta syns ingenting på Brandenburger Tor. Man ser en och annan som helt enkelt har tröttnat och vid en av bänkarna sitter en man och ser tomt framför sig. Man kan riktigt känna hans smärta och vemod att befinna sig på denna plats. Sedan går tankarna till alla de personer som måste rensa upp allt skräp efter det att alla gått hem. Hundratals kilo med plastmuggar, korvpapper, servetter och gamla slängda banderoller, och genast kommer tanken ”Vad skönt att bara vara en turist i Berlin på första maj”.

Die Berliner Mauer
- Halt
- Här får ingen passera,
- här kommer ingen förbi. (1)

Orden kommer ur en av Ebba Gröns största hit från 1982 när muren fortfarande stod kvar, ”Die Mauer”. Man kan känna av muren när man kommer fram till Checkpoint Charlie, den gamla amerikanska övergången mellan öst och väst som numera är ett monument. Luften känns tyngre, man blir en del av Berlins hemska historia, det blir overkligt för ett ögonblick.

Muren byggs
Efter beslutet från den Östtyska regeringen börjar man bygga muren den natten mellan den 12/8 och 13/8 1961. Då började över 14,500 östtyska soldater, poliser och arbetare att bygga den 45 kilometer långa muren genom centrala Berlin. Muren utanför centrum som mäter 112 kilometer bestod av dubbla eller tredubbla taggtrådsstängsel med minerade fält mellan dessa fält, dessa minfält kallas även Todestreifen eller ”dödsremsor”. Till att bygga hela muren krävdes mycket arbetskraft och en av anledningarna till att det idag finns så många turkar i Berlin är att de kom under 1961 för att hjälpa till att bygga muren och har efter detta blivit kvar.

- Kommer aldrig över någon mera
- Så gå är du snäll om ditt liv är kärt (1)

Döden vid muren
18 årige Peter Fechte som tillsammans med en jämnårig kamrat försökte att fly från öst till väst den 18 augusti 1962, hans kamrat kom fram men Peter blir skjuten av de östtyska gränsvakterna. Han faller dödligt sårad till marken och kan inte nås av de amerikanska soldaterna på västsidan och de östtyska vakterna går inte in till honom. Han blev sittandes vid muren i mer än en timma och förblödde till döds innan någon gick in och hjälpte honom.

Den 24 augusti 1961 blev Günter Liftin det första kända offret att skjutas till döds vid muren, han blev skjuten av gränsvakterna när han försökte att simma över Teltownkanalen. Han har ett minnesmärke uppsatt bredvid Brandenburger Tor tillsammans med flera andra som försökte fly till väst under tidigt 60-tal. Bland annat Udo Düllick, Ingo Krüger, Philipp Held, Axel Hannemann, Hans Räwel, Lutz Haberland och den siste att bli skjuten vid muren bara nio månader innan den föll Chris Gueffroy som var tjugo år gammal när han sköts ner.

Den siste att avlida under ett flyktförsök var den 32 årige Winfried Freudenberg som störtade i en förort till Västberlin som heter Zehlendorf med sin hemmagjorda gas ballong. Han avled direkt av de skador han ådrog sig vid kraschen. Han fru skulle också varit med i ballongen men valde att stanna hemma och överlevde och kunde gå in i Västberlin åtta månader senare och hedra sin mans minne.

Man vet inte exakt hur många som har dött under sina försök att fly över muren in till Västberlin, man vet att det är 134 stycken men troligtvis är det betydligt fler. Man vet inte heller exakt hur många som klarade sig.

Murens fall
Av många är den viktigaste händelsen sedan andra världskriget dagen då Berlinmuren föll, den 9/11 1989, ett historiskt datum. Efter politiska påtryckningar beslöt man att tillåta privata besök i Västberlin, men SED-funktionären Günter Schabowski sa på en presskonferens i direktsänd TV att det skulle börja gälla från och med nu. På kvällen gick tiotusentals östtyskar mot gränsövergångarna för att ta sig in i Västberlin, vakterna hade inget annat att göra än att släppa igenom dem och detta blev Berlinmurens fall.

Idag finns delar av muren kvar som monument, där muren en gång stod finns det en dubbel gatustensrad genom hela Berlin för att ingen skall glömma det som hände vid muren.

- En dag så stod, så stod den bara där,
- en mur mellan mej och den jag hade kär.
- Vi bor två kvarter ifrån varann
- men en grå prick är det enda jag ser av Susanne. (1)

(1) Text ur ”Die Mauer” med Ebba Grön.

Män är män ­– kvinnor är kvinnor

Min egen analys av mansrollen eller om man skall vara mer riktig, mans och kvinnorollen är att män och kvinnor är har alltid varit och kommer alltid att vara olika. Vi fostras i ett samhälle som avspeglar årtusenden av manlig makt, detta är ingenting som kommer att ändras på de närmaste åren. Män kommer alltid att ha en mer maktfokuserad roll jämfört med kvinnan, om detta är rätt eller fel är en helt annan sak. Har mannen ett annat mänskligt värde jämfört med en kvinna? Absolut inte. Skall en man ha mer betalt för samma utfört arbete eller samma arbetsuppgifter? Absolut inte.

Uppfostran
Går man tillbaka till den allra tidigaste barndomen så kommer utan någon yttre påverkan pojken att börja leka med bilar, vapen eller bollar. Tittar man på en liten flicka så vill hon nästan med en gång börja att bygga ett bo, göra det mysigt och vill leka med dockor, mysdjur eller filtar. Är detta ett fleaktigt beteende? Absolut inte. Detta ligger inrutat i generna som vi ärvt ifrån våra förfäders förfäder. Går man så långt att man tittar i naturen ser man samma sak även där, honan är hemma och gör iordning hemmet medans hanen krigar om vem som är störst och starkast. Varför? Är det fel? Detta ligger djupt rotat i generna på samma vis som det gör hos oss människor.
Jag kan bara dra en parallell till mina egna barn och de har både dockor och bilar, i olika tillfällen så ville de ha en docka och då fick de det. Det tog inte så lång tid innan det intresset försvann, men bilen som de fick samtidigt leks det fortfarande med, detta är säkert tre eller fyra år sedan.

Med en uppenbar känsla för stil
Som Stephan Mendel-Enk tar upp lite i sin bok om att mannen alltid är den våldsamma, alltid den som förtrycker andra, alltid den som vill ha makt, alltid den som hörs och syns mest. Enligt minåsikt är detta någonting som ligger djupt rotat i våra gener och som kommer att finnas kvar i många generationer. Det finns lagar som bestämmer vad man får göra och inte får göra och det kommer att minska detta beteende men kommer det att fösvinna? Absolut inte. Många av hans teorier om varför en man är som han är eller gör som han gör tycker jag bygger på en ganska liten skara människor. Inte alla fotbollssupportrar går på fotboll för att slåss, de allra flesta går dit för att heja på sitt lag och inte för att slåss med de andra lagets supportrar. Alla män går inte ut på stan för att slå ner andra män eller kvinnor, alla män våldtar inte kvinnor. Samtliga av dessa exempel är en liten skara män som håller på med detta, givetvis är det mer elller mindre enbart män men tycker ändå inte att man kan dra alla över samma kant.

Kvinnor som chefer
Ser man till att det finns fler män än kvinnor i högre chefspositioner är min uppfattning den att det är fler män än kvinnor som vill ha denna typ av jobb. Det finns många kvinnor som vill ha denna typ av arbete och är det rätt kvinna så skall hon givetvis få samma chans som en man. Men min uppfattning om jag ser på min egen omgivning så är det mer männen som vill göra den typen av karriär. De kvinnor som verkligen vill vara chefer eller ha högre befattning i min närvaro har också det.

Min egen uppfattning
Min uppfattning grundar sig mer på person än på man och kvinna, jag tycker att alla har samma värde och skall bedömmas efter vad man är för person och inte vad man har för kön. Samma lön för samma arbete, samma värde vare sig man är man eller kvinna. Jag hoppas att det kommer att fortsätta vara så, att möta kvinnor annorlunda än män och att möta flickor annorlunda än pojkar. Uppfostra individer istället för män som blir som kvinnor och kvinnor som blir som män, alla har samma värde men man bör uppfostra de olika om de är av olika kön annars tror jag de kommer att få lida för det senare i livet när de skall hitta sig själva.

Vi är alla olika individer med samma mänskliga värde och det tycker jag vi skall fortsätta vara.

Konsten spela med Hjärter fyra
Om fobier, en ologisk rädsla som finns hos oss alla
Alla är rädda för någonting eller med ett finare ord alla har en fobi.
Även tuffa skattletare med piska och skinnjacka har en fobi. Det finns fobier för allting: stora platser, små platser, trappor, hissar, stora djur, små djur eller höjder. Att leva med en fobi för någonting så vanligt förekommande som höjder kan ibland vara som ett handikapp. Att inte kunna ta hissen upp till restaurangen högst upp för att titta på utsikten. Ingen vill visa sin fobi utan man gör allting för att försöka att hålla den hemlig, man håller sig helt enkelt borta från dessa situationer. Ingen vill visa sina svagheter.

Symptom och botmedel
En hissnande känsla sprider sig från magen och hela vägen upp till huvudet.
Man vill bara bort, bort från platsen där man befinner sig. Pulsen dubbleras och fortsätter att öka. Man känner ett sting av ursinne. Varför är man rädd för att åka till restaurangen högst upp och titta på utsikten. Ingenting har hänt med hissen under de senaste tio åren och den kontrolleras varje år, med andra ord den är säker. Ändå denna panikkänsla, logiskt, Nej.
Man kan välja terapi, exempelvis Kognitiv Beteende Terapi (KBT) och prata med en psykolog. Fungerar det. Ja, kanske för vissa personer. Finns det någon garanti för att det fungerar. Nej.

Man kan åka till Borås för att prata med Anders Haglund som med hjälp av lingvistisk programmering säger sig kunna bota alla fobier på under en timma. Man betalar och ger honom en timma av sitt liv. Fungerar det. Ja, kanske för vissa personer.
Finns det någon garanti för att det fungerar.
Ja, enligt Anders, om det inte skulle fungera får du pengarna tillbaka.

Den ologiska rädslan
Finns det någon logik i att ha en fobi, Nej det gör det inte. Vad finns exempelvis logiken att när man sitter i flygplan över Atlanten och blir vansinnig på piloten för att han flyger på 12 000 meters höjd istället för på 10 000 meter.
Logiken säger att de 2 000 metrarna spelar mindre roll om olyckan skulle vara framme.
Man får helt enkelt lära sig att leva med sin fobi och göra det bästa av livet. Spela med de kort man en gång fick, alla kan inte gå runt med fyrtal i ess, någon måste spela med hjärter fyra också.

”Jag bakar bullar” vem bryr sig?

En fundering över vårt behov att kommunicera och att alltid berätta för alla vad man gör, tänker och tycker.

Vi har alltid haft ett behov att kommunicera. Från början gjorde vi det med hällristningar, runstenar och målningar. Vidareutvecklingen under senare delen av 1000-talet skedde genom att vi började skriva brev till varandra.

Posten lanserade det första svenska frimärket redan år 1856 och idag hanterar posten runt 20 miljoner försändelser per dag, det ger en årlig hantering av över sju miljarder försändelser, så vi skickar fortfarande massor med brev till varandra. Trots att posten fått stor konkurrens av i första hand datorn.

Nu skall vi maila, blogga, chatta, twittra och ”facebooka”. När vi skall ha tid att umgås med våra riktiga vänner utanför facebook det är en svår och troligtvis olöslig ekvation. Idag skall vi samtidigt som man ”twittrar” skicka ett svar på mailen och ändra sin status på facebook.

Att ändra sin status på facebook har blivit ett måste, man skall dela med sig av sina aktiviteter hela tiden hur obetydliga de än är. ”Tänder en brasa”, ”leker med barnen”, ”åker till gymmet” eller ”satt på bastun” är många av de ointressanta statusar man kan läsa.

Tänk vad enkelt allt hade varit om vi inte hade haft en dator, man hade fått skriva brev istället. Tänk att få ett brev med en enda mening i ”Nu skall jag sova”. Förmodligen hade svenska posten blivit överlycklig om jag fick eller du fick sådana brev.

Nej, nu måste jag logga in på facebook och uppdatera min status till ”Jag bakar bullar”.